Livet är ju inte dans på rosor endast, det vet alla vi.
Det blir även smärtsamma stickningar från taggar av rosor.
Har vi människor tänkt på att även de taggar som sticker ramlar av från fotsolorna?
Det vill säga, hur man tänker och resonerar sitt liv, blir slutsatsen om helheten av Livet.
Vi har ett inre mekanism som borde slå på försvarsmekanismen alltid när det händer något sådant att man kommer ur balans.
Och så gör den ju alltid.
Aldrig någonsin har den fastnat i av läge.
Vad är då denna försvarsmekanismen?
Trots vetenskapsmännens och -kvinnornas ett vanligt påstående att Gud inte finns så är det faktiskt mot alla dessa forskningar så att vi bär inom oss en Gudomlighet.
Vi är del av Universum som är av Skaparen verk.
Och då vi är i obalans blir försvarsmekanismen inom oss påslaget då Gudomlighet aldrig är i obalans.
Det är därför vi kan överhuvudtaget gå vidare, leva vidare. Det är det som kallas Livet.
Men varför är obalans vardagsmat för oss, speciellt idag?
Varför slår försvarsmekanismen direkt efter påslaget av?
Svaret finns i allt vi ser, hör och upplever i vår värld.
På jorden finns obalans, en grym sådan.
Krig, fattigdom, hunger, sjukdomar, hat,egoism, maktkamp, avundsjuka, rasism,globala förändringar, naturkatastrofer, och så vidare och så vidare.
Hur har det kunnat bli så? Att idag är allting, precis allting i obalans?
Både inom oss och utanför oss?
Gud är inte orsaken. Gud är Kärlek. Och Kärlek är i balans, utan ondskans närvaro.
Kärlekens motsatts är ondskan.
Ondskans ursprung kommer från egoism som är en bieffekt för avslagen försvarsmekanism det vill säga Den Gudomliga balansen har hunnit vara i obalans en stund.
På och av, på och av, och under den stilla orörliga stunden som existerar i avläge har egoismen och felläge uppstått.
Vi människor (för det är endast människor som är egoistiska) borde söka sig tillbaka till Gudomlighet, genom att ta som vana att i varje dag ansluta sig till sitt inre. Att några stunder bara vara och låta helandet ske i tillstånd där absolut inga tankar existerar utan Endast en existens av Gudomlighet.
Sakta men säkert skulle helandet börja, inom individer och genom individer till slut globala återhämtning av balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad säger Du min Kära Läsare?