Min Poesi /Vem? Jag?

Vem är jag?
Varför jag är?

Jag har fallit......
till botten av Själens brunn.
Där finns ej vatten som skulle väcka min törst till Livet.

Endast min ekande andning, trött och smärtsam.
Jag hör den, andningen, fast jag slår mina händer på öronen.
Den ekar mot brunnens mörka slitna håliga väggar....

Jag lyfter upp mitt ansikte men ser knapp solen då en mörk skugga slingrar sig uppåt på brunnens ringar.
Jag sträcker mina armar och öppnar mina händer mot Någon, Gud?
Och när alla ord är borta och jag är stum, lyfts mitt bön tyst upp till Någon, Gud?

Ser Han, Gud, mina sträckta bedjande armar, hör Han min stumma bön?
Jag vet inte, jag orkar inte veta, jag orkar inte hoppas, inte vänta, inte tro!

Den trötta Själen, uttorkat.

Böjer huvudet, täcker mitt ansikte med mina händer och blundar.....
Och tänker: kanske , kanske solen värmer mitt ansikte, min kropp
så när jag vaknar, finns Livet i mig
och svarta brunnen vara igår, för alltid igår!

Är jag Jag är?
Som Någon, kanske Gud, kallar sig själva så, och som denna Någon, Gud ville att jag kallar mig så. Jag är.
Idag vet jag inte ännu, för igår är fortfarande idag. Om jag är Jag eller vem jag är?

Leena