När ingen ser min sjukdom

Jag är fullständigt trött, orkar ingenting....
Orkar inte ens prata om varför...
Bara att sjukdomen ligger bakom min trötthet och en massa bieffekter som härjar i kroppen...

Men sjukdomen kan man inte se utifrån...nej..den tär en inifrån...

Svårt att tro att jag är sjuk då jag ser sådär "normal" ut...ingen lyssnar mig då jag säger att jag är sjuk.
För inte kan jag vara sjuk då jag inte ser sjuk ut..?

Kanske har jag ofta sagt något som tappat andras förtroende för mig, vet inte, eller, jo, det är väl sant och det är inte bra...
men nu drabbas jag av det...ingen tror på mig längre...

Jag är lat, anser många, jag är bekväm, anser några, jag är hypokondiker tänker väl någon...

Hur som helst....det tjänar inget till att säga att jag är sjukligt trött på grund av att jag har Hypoteros..
att jag orkar inte leva som jag vill!
Att jag vill göra allt de andra friska kan!
Att jag vill skratta istället för snarka!
Jag vill vara fin och vacker och pigg!
Inte trött, inte ha ont, inte vara deprimerad, inte tappa hoppet.

Idag orkar jag inte ens träffa mina underbara barnbarn så ofta...ytterst sällan.
Och kanske någon tror att jag bryr mig inte...men oj, vad jag bryr, bara det att jag orkar inte vara uppe
inte promenera några hundra meter bort till mina barnbarn...fast jag längtar efter det.

Fåna dig inte, det är bara att börja röra på sig, säger kanske någon..

Jag orkar inte svara,..

Gud i Himmelen, gör mig frisk, så att jag orkar allt som jag vill, gör mig frisk och bra. Låt Dina änglar hålla  om mig och ge mig kraft. Det är så vikig Gud, för mig och för mina nära. Att kunna vara en  som orkar dagen igenom, även i morgon, övermorgon, om en vecka, månad, år efter år. Gör ett Mirakel där jag är i mitten och den sanna!

Amen.