Dansresor i smyg

Pappa fick inte veta när jag rymde till Folkets Hus för att dansa

När man var en ung tjej vid sjutton år, ville pappa hålla extra koll om att pojkrackarna inte rövade bort mig...
Men Det var lättare sagt än gjort, för JAG ville så gärna bli bortrövad.

När helgen närmade sig, bestämde vi tjejkompisar att åka till och dansa i Folkets Hus, antingen i Kolari eller i Pello.
Vi beställde taxi som fanns i grannby Hietanen dagen före. UTAN att våra pappor och mammor visste nånting.. (jag tror de inte visste något, men hur säkert är det att tro?)

Lördagen gick på oss tjejer att bestämma vilka kläder man skulle ha, likadana, eller helt egna stilar.
Vi övade dansstep som vi skulle dansa och vi sminkade oss rejät med kajal och lösfransar.
Och ..drack rödvin. Jag kan inte i mina vildaste fantasi komma ihåg VART vi  fick rödvin? Men det drack vi och blev fulla och ännu gladare.

Taxin kom troget varje lördagskväll och full av nyfikenhet och glädje för  att kunna leva i vuxen värld som var helt makalöst magiskt kom vi byns tonårstjejer till dörren som inte öppnades längre tillbaka till barndomen. Vare sig vi ville det eller inte.

Varje lördag steg jag försiktig ner brandtrappor från vårt rum i övervåningen ner till marken. Med väskan, vinflaskan och högklackade sko i det ena handen. Sommar som vinter.
På nätterna smög man in via olåst ytterdörr, fram till knagande vindtrappor till övervåningen och till slut till sin egen säng. Påklädd och lösfransar snett över ögonen..
Och med lite dunkande huvudvärk.
Jag visste att även mina bästisar gjorde exakt likadant som jag varje lördagsnatt vid tvåtiden och väl hemkommen:  Tog en slaskhink brevid sin säng, lät  lösfransarna vara kvar snettöver  ögonen, kunde inget göra då bultande huvudvärk eller baksmälla som man kallar det också var på väg och tuppade av kanska så snabbt utan att minnas någonting.
Att våra pappor och r mammor inte  märkte något av våra dubbelliv verkar vara konstigt...
Jag tror att de märkte det men ett nej skulle inte fått oss att stanna hemma. Vuxenvärld lockade och där fanns inga hinder för oss att uppleva allt detta. Även en baksmälla accepterade vi.

Än Idag undrar jag hur lojala mina småsyskon och storebror var, som inget sade till våra föräldrer.
Eller hur vet jag det?

Jag var ju och dansade.