Deras nya hem är ett hem med tre hästkompisar, och en underbar familj och Mängder Kärlek, Kärlek och Kärlek!
Vi har kontakt med familjen och det känns underbart.
Två dagar har nu gått och jag har gråtit och saknat, saknat och gråtit..
inget utrymmen har funnits till att tänka även hur LYCKLIGA kattungarna nu är!
Jag har inte velat tänka på det, jag har varit svartsjuk!
Att någon annan tar hand om Nuggets, Zekes och mina missar!Det var svårt att svälja!
Men idag, allt eftersom, mår vi bättre och bättre, och att fått prata med de som nu får skratta och njuta av Stubbes och Tipitiis bus, känns otroligt bra, helande, måste jag säga!
Mina FB -änglavänner har stöttat så otroligt mycket så allt som allt, "kan det bli bättre än så här?":)
Nugget hoppar lite halvhysteriskt hit och dit då hon saknar sina ungar, men jamar inte..bara skuttar runt och efter några minuter är lugn igen.
Nu kommer hon mer till mig, vill känna min närhet.
Och tvärtom, jag smeker Nugget mer och ger uppmärksamhet. Två kattmammor som stöttar varandra!
Bonuspappan Zeke (en stor ung Manxhane) längtar mer. Han jamar och letar och är förvirrad.
Jag tröstar honom med det jag vet: att "dina" ungar, har det mycket bättre nu!
Lordi bryr sig inte, en gammal kattherre, som alltid älskat att få vara i fred!:)
Idag sade min gubbe: Nugget väntar ungar igen!Titta så hon blivit tjockare.
Jag tror att hon äter mera nu, när fokus på sina ungar inte längre är aktuell.
Fast...det vore underbart...jag skulle int ha något emot att vara kattmamma tillsammans med Nugget igen;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad säger Du min Kära Läsare?