Jag är i fasen att vilja se nya omgivningar, ny miljö, ny start i ett nytt hem!
Åå, så jag längtar. Gubben min är en sådan som gillar oförändringar så just nu drömmer jag och manifesterar om ett nytt hem ensam. Ibland slänger jag önkan till honom, bollar med honom om andra alternativ.
Det område vi nu har bott 20 års tid har inte så mycket positiva poänger att visa oss till.
Trisstens, utemliljö deprimerande ful, skräpigt, otrygg..så mycket negativa som det positiva inte kan tävla emot.
Drömmar är till för att upplevas och livas upp.
Jag gör det även gällande vårt boendemiljö. Min konstnärliga sidan har lagt på vila just på grund av att jag inte kan fiska upp inspiration från omgivningen. Jag skyller helt och hållet på vårt boendemiljö som orsak till kollaps av inspiration, skapandet och livslusten!
Så jag drömmer och manifesterar, jag tittar underbara bilder om fina boendemiljö och hus, landskap, sommar, sol och havet.
Tacksam? Är jag inte tacksam alls, att överhuvudtaget ha ett hem?
Visst är jag tacksam, och visst känner jag sorg över de som inte har något hem.
Men jag kan inte ge hem till hemlösa, jag kan inte ge lycka till de som inget har.
Visst, att be, det är det enda jag kan och vill göra också!
Jag tycker att tiden går så himla fort , livet har ändå så mycket att ge till oss gamlingar.
harmoni, lycka och balans är viktigt för oss som blivit äldre,
då orkar man vara en bra kvinna, mamma och mormor, farmor, morfar, farfar.
Så är det.
Memento Vivere är trotts allt mitt motto men jag manifesterar i NUET för drömmarna blir sanna i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad säger Du min Kära Läsare?