Naivistiska och egoistiska med vallningar

Vi duger, så acceptera vallningar!

Naivistisk dröm förr:
Mängder av små djupa sträck täcker min hand..
I spegeln möter jag ansiktet och kropp av en kvinna som levt ett rikt liv.
På alla sätt.
Jag konsumenterar en massa kräm, smink att återställa allt till att vara ung och vacker!Pullshit!

Mer realistisk tankebana nu:
Jag åldras mot slutet, thats it!

Naivistisk egot frågar: Vad är meningen med det att jag en gång var en vacker ung kvinna med en vacker kropp! En åtråvärt och sensuell ung kvinna som männen blev förälskade på toket!

Hopp i Tro: Det måste finnas något evigt som aldrig tar slut!
Annars skulle vi väl inte bara komma hit och gå till intet heller...
Önsketänkande i Tro:Jag vill på nytt uppleva passion, kärlek, och älskandets höjder !
Slänga bort min gammal kropp, trött färglös ansikte och mina tunna händer!
Egot tänker:Och ta på mig en ny kropp.

Tro:Det ska finnas en evighet…Fasiken!

Daltandet i Egot i ogillandet av sig själv i NUET:
Jag har faktiskt börjat drömma om mig själv som en ung vacker kvinna..!
Varje kväll önskar jag träffa mig själv i drömmen..
Och att där skulle finns han, min Kärlek..min Passion och vår lustgård vid en bäck långt inne i skogen.
Vi älskar, älskar, njuter av varandras sidenmjuk hy, forskar varenda del av våra kroppar..

Ja ja ja bla bla bla:Solen skulle blekna sig i hettan av kärlek som vi upplever!

Ånger och kris i Egot: Jag vill inte vakna på morgonen…
känner mig bara så trött att behöva stiga uppmed min gammal kropp...
Kris och kamp: Jag letar efter ungdomlighet i alla skönhetsbutiker, klädbutiker, ibland från Systembolaget.....( javisst, det var då det, men inte nu..)
Röd Vin och minnerna. Röd Vin och Ungdom....(Och baksmälla i attans! )


Och så Djupet i självrannsakan och Gud: 
Gud, vad jag ska göra?!
Vad håller jag på med!?
Att bli ung igen, förvandlas till det jag var en gång!Bullshit!
Jag orkar inte hålla på och leta, jag accepterar mig som jag är idag.
Acceptans: JAG BLIR INTE UNG längre!!

Det stora Svaret från Gud: 
Och på nåt märkligt sätt bryts all det destruktiva hos mig till en sanningens slutgiltiga punkt..som om självaste Evighetens Härskare ruskat mig:
Vakna, vakna! Dags att stiga upp Törnros!(Gud har humör!)
Själen som vandrar genom all passion, all kärlek,all älskandet , alla drömmar och alla hemligheter som bara jag Din Gud vet. Du finns med i cirkel. Som alla andra vars ungdom är borta.
Under dina rynkiga och tunna spröda händer och bakom en trött och sliten ansikte finns DU, den unga kvinnan!! Du lever i evighet!
Okei?
Okei. Jag tackar!

Ett bön efter att man vaknat upp från naivism: Tack Gud, jag ber Dig bara, när Du nu har raderat  min sjuklig önskan att vilja vara ung igen så snälla, lämna kvar mina minnen!Tack!

Så går det för oss alla: Av Jorden är man kommen och till Jorden skall man åter komma! Gång på gång...

Beskrivning av denna Monolog:

När vi blir äldre, upplever vi olika hippieliknande symptom och gör därför oftast ett uppror!
Vi protesterar att våra hormoner försvinner, att vi tappar knistan för passion, att vi blir kallade endast farmödrar och mormödrar som om vi skulle vara ett nytt människoras.
Farfäder och Morfäder har vä vallningar också?
Eller är det en ny bil och motorcykel de köper med sina hormoner?
Eller skaffar och haffar sig en yngre partner?
Sanningen, bittra eller ljuvlig, fri val:Vi stackare, gamlingar, varför leta efter något nytt då vi är mätta av minnen och våra kroppar vill vila och ta det lugnt, kanske vid någon tropiskt hav..eller gunga lyckliga i gungstolen medan den andra partner gör sudoku.Ska vi nu bara var det vi ÄR, eller?!

Orken bestämmer:Nej inget mer nytt som bara tröttar ut oss och får oss att äta nitro.
Kärlek ska vi leva på lugnare plan och tempo, tycker jag.
Tack Skapare att du tog upp mitt ärende som faktiskt  hjälpte flera som sitter i samma sitts.

Slutfras och Ett Lyckligt Slut: Skål för Livet och kom ihåg ta brillorna med då du ska på Ica...Så du inte köper dagen efter!