Från Norr till Söder

Jag är tornedalens fröna. Född i kammare hemma vid den vackra Torneälven. Klockan 22 satte mamman på radion lyssnade på nyheter, och då ville jag komma ut till världen. Papiljotterna på håret och med hjälp av barnmorskan Leena från Sieppijärvi  skrek jag mitt första skrik på denna Jord.
Sådär som 3 kg och 50 cm var mina mått. Ungefärliga då barnmorskan Leena lyfte mig upp och tyckte att jag väger 3 kg. Thats it, inget mer snack om det.
Mer minns jag inte. Ammade min mamma mig, hurdana blöjor använde jag, hade jag mycket hår, var jag rynkig eller en slät vacker baby?

Brorsan Jalo var då 2 år och syrran Marjo 4 år. Vilket skrik och oväsen det måtte varit där hemma. Tre små barn, två i riktig trotsåldern. Jag själv var säkert (inte säkert) en snäll baby som bara åt, bajsade och sov.

När jag var två år, kom en till bror, när jag var 4 år, kom en till syster och då jag fyllde sex år kom en bror till..Sex barn skuttade runt där hemma. Mamma var sjuksköterka och pappa var kommunalråd, taxiförare, bonde, politiker ja, Gud vet vad..så vi många barnpiger fick ett nervsammanbrott när de en efter en slutade, troligen på grund av oss. Eller kanske lön var dålig, eller kanske arbetstiderna var för långa eller kanske vi var helt hemska.
Fast när vi hade löss, var ju inte vårt fel!
Det var skolans fel! Lösskoloni fick festa rejält med alla elever i skolan innan allting upptäcktes.
Så barnen med en ättikhandduk i huvudet var väldigt vanlig syn i byn.
När min farbrors fina fru kom på besök stängde mamma oss i en kammare , vi hade ju ättikaturbaner på huvudet och vi såg väldigt märkliga och konstiga ut alla..för att inte tala om lukten av surt ättika..oj oj!

Tiden gick, vi bevarades av mer löss men fast jag inte kommer ihåhg allting från barndomen så hände det dock mycket både gott och ont då barnskaran var stor och barnpiger var elaka.

I mitt hemby vimlade det barn..varje hus hade två till elva barn så man kan nu efteråt säga att tack vare oss, barn, hade by fyllda av skratt, glädje och...bus!